Det här är en transkribering av en radiosändning där doktor William Luther Pierce kommenterar NATO:s flygbombningar av Serbien under Kosovokriget. Han diskuterar den rättighet – och ansvar – som vita människor har att ersätta en regering som inte ser efter deras intressen med en som gör det. Det kan vara intressant att dra paralleller till dagens situation, där konflikten mellan Ryssland och Ukraina/NATO är högaktuell för hela Europa, men kanske särskilt för svenskar och finnar, vars länder är på väg att gå med i den så kallade “försvarsalliansen”.
Sändningsdatum: 12 juni 1999
I dessa American Dissident Voices-sändningar vänder jag mig för det mesta till alla intresserade människor av europeisk härkomst, oavsett deras ideologi eller personliga böjelser. Idag vill jag bara tala till människor som betraktar sig själva som rasliga nationalister, vita nationalister, och som förstår det personliga ansvarets begrepp. Om ni inte redan har en stark känsla av europeisk raslig identitet och en övertygelse att varje vuxen man och kvinna av vår ras har ett oundvikligt ansvar för rasens överlevnad och välgång, så bör ni ratta in en annan station nu.
Om ni är jämlikhetsivrare eller liberal, eller om ni är något slags intellektuell dilettant på högerkanten som tycker om att observera vad som händer utan att förnimma någon pliktkänsla att delta personligen, att göra några personliga uppoffringar eller ta någon personlig risk, så kommer ni inte att vara intresserade av vad jag har att säga idag, och ni kommer antagligen att finna det anstötligt. Så byt frekvens helt enkelt, för jag kommer inte att tala till er i vilket fall som helst.
Ni förstår, det räcker inte för patrioter att skaka sina huvuden i missnöje över denna skamliga sak som deras regering har gjort mot Serbien. Det räcker inte att säga: “Nå, jag var emot kriget ifrån början. Jag röstade inte på Clinton.” Om ni är en vuxen medborgare av Förenta staterna – eller Storbritannien – är ni ansvariga för vad er regering gör, vare sig ni samtycker eller inte. Till och med våra fiender förstår det. Det var i överensstämmelse med den principen om medborgarens ansvar för sin regerings handlingar som serbiska skolor och sjukhus krossades till spillror. Serbiska kvinnor och barn mördades utan åtskillnad på grund av att Bill Clinton och Tony Blair inte gillade deras regerings politik. När bomberna och missilerna kom hjälpte det dem inte att de proklamerade att de stött mångkultur hela tiden och att de var emot etnisk rensning. Deras regering vägrade att lyda den Nya världsordningens ligas order, och således dödades de av NATO:s legosoldater.
Om ni är engelsman eller skotte eller walesare, kan ni göra gällande att ni är emot NATO:s folkmord i Serbien, ni kan säga att ni inte tror på krigföring mot ett annat land utom i självförsvar, ni kan säga att ni aldrig röstade för Tony Blair eller hans parti, men ni är fortfarande moraliskt ansvariga för vad den tillgjorda, kråmande och flinande lilla avskrädeshög som leder er regering gör.
Och om ni är vit amerikan, kan ni inte skylla Bill Clinton och hans politik på de 200-kilos socialbidragsmödrar som röstat på honom. Ni kan inte ens skylla morden på våra vita manliga och kvinnliga fränder i Serbien på Madeleine Albright och Jamie Rubin och Sandy Berger och William Cohen och Richard Holbrooke och de övriga rasfrämlingarna som ger Clinton sina order. Det här var vårt land. Det var vår regering. Och om vi satt på våra händer medan våra fiender tog det ifrån oss, är det vårt fel. Det är vårt ansvar att bringa den här regeringen på fall och etablera en anständig i dess ställe. Det är vårt ansvar att ta rösträtten ifrån socialbidragsmödrarna och ta media ifrån mediamogulerna och att rensa vårt samhälle från dem.
I sitt första tillträdestal den fjärde mars 1861 sade Abraham Lincoln, och jag citerar: “Närhelst… [det folk som befolkar detta land] tröttnar på den rådande regeringen, kan de utöva sin konstitutionella rätt att förbättra den, eller sin revolutionära rätt att söndra eller störta den.”
Ni förstår, rättigheter står aldrig ensamma; de medför alltid ansvar, och i synnerhet den sista rätten som Lincoln nämnde åtföljs av det oundvikliga ansvaret att utöva den när det blir lägligt att göra det. Och när vår konstitutionella rätt att förbättra regeringen i själva verket tagits ifrån oss genom omstörtningen av den demokratiska processen under Clintoneran, har den lägliga tidpunkten infunnit sig. När en massa av sluskar, instruerade och vägledda av judiska mediamoguler, är i stånd att avgöra utgången av allmänna val, då är det dags att sluta rösta och tillgripa andra medel.
Folk säger till mig: “Åh, du får inte förespråka något illegalt handlande.” Mitt svar till dem är att jag har varit en laglydig man i hela mitt liv. Jag tror på lag och ordning. Jag tror på att vi måste ha ett samhälle helt styrt av lagar, inte av pöblar eller tyranners momentana nycker – eller av någon klipsk stam av främmande manipulatörer som förvärvat kontrollen över vår massmedia. Men tror verkligen någon på att vi har ett samhälle styrt av lagar idag? Låt oss komma ihåg att vi nu lever i O.J. Simpson- och Bill Clintoneran. Vi har lagar på pränt och vi har polis och domstolar som har det teoretiska ansvaret att upprätthålla dessa lagar. Och när det är Politiskt Korrekt att göra det, gör de det.
I verkligheten har vi idag illusionen av ett lagenligt samhälle, förespeglingen av rättvisa och underordnandet under lagen – men inte ens det är mycket till förespegling. Vi har en regering som begår massmord på hemmaplan utan så mycket som en ursäkt, som när Clintonadministrationen slaktade nästan 100 medlemmar ur Branch Davidian Church i Waco 1993 för att de vägrade att kapitulera, och som bombar sjukhus och skolor i Serbien utan ursäkt idag för att serberna också vägrade kapitulera. I var och ett av fallen har det enda rättfärdigandet varit makt: “Vi är större än ni, och således måste ni göra vad vi säger eller så kommer vi att döda er.” Clintonregeringen inleder ett oprovocerat och oförklarat krig mot ett annat land och kräver att presidenten i det land de anfallit ska ställas inför rätta som krigsförbrytare samtidigt som angriparna går fria.
Vi lyder inte den amerikanska regeringens lagar idag på grund av någon moralisk skyldighet att göra det, utan för att regeringen är starkare än vi är, och vi ännu inte är redo att ta till vapen mot den.
Andra människor säger till mig att vilken lösning vi än söker till de problem vårt folk står inför idag, måste det vara en lösning utan våld. Och mitt svar på det är att jag är en fredlig man. Under hela mitt vuxna liv har jag varit en forskare och lärare, aldrig en våldsman. Men se på våra motståndares beteende! Allt de kan är våld och tvång och mord. Jag vill inte ha våld, och jag är fast besluten att undvika det så länge som jag kan. Jag vill definitivt inte provocera fram våld när vi inte är starka nog för att bemöta våra fienders våld. Men låt oss inte göra undvikandet av våld till något slags moralisk princip, för på lång sikt kan det inte undvikas. Vår vägledande princip är att vårt folk måste leva och vara fria, och på lång sikt kommer vi att göra vad vi än måste för att försäkra detta.
Det står klart att det kommer att krävas mer än tal. Och jag måste berätta för er att jag är besviken och oroad över den tendens jag ser bland vårt folk idag att inte göra något annat än att tala – och många är ovilliga att göra till och med det. Jag ser för mycket passivitet i vårt folk, för mycket villighet att tolerera ondska, för mycket motvilja att agera där agerande är berättigat. Det har knappast förekommit någon situation som påkallat handlande mer än Clintonregeringens mordiska angrepp mot Serbien. Varför erbjöd amerikanska patrioter så lite protest mot detta? Clinton och det globalistiska gänget omkring honom har inte bara mördat tusentals av våra europeiska fränder i Serbien medan vi satt på våra händer; de vanhedrade Amerika när de gjorde det.
Detta var inte bara ett angrepp mot Serbien, det var ett angrepp mot Amerika också. Detta var ett fall av Serbiens och Amerikas gemensamma fiender som använde amerikansk militär och ekonomiska resurser mot Serbien nu, med planen att använda dem mot Amerika i framtiden. Om den Nya världsordningens liga framgångsrikt tvingar alla att rätta in sig i ledet, kommer det att vara amerikansk frihet som kommer att offras likväl som serbisk frihet. Clinton och hans gäng är fiender till varje person på den här planeten som älskar frihet. Så säg mig inte att ni tror på frihet om ni inte lyckats sätta er upp emot Clintonregeringens krig.
Jag är säker på att om amerikaner vore manligare i sitt beteende och sitt tänkande skulle vi inte ha försatt oss själva i den här situationen, där vi måste överväga revolutionär handling mot regeringen. Om vi bara hade modet att tala rakt ut på ett uppriktigt sätt, mot ondska och orättvisa och korruption, att stå upp av princip för vad vi tror på, skulle vi ha kunnat undvika en stor del av framtidens behov av våld.
Jag får ofta höra utexaminerade universitetsstudenter – och andra – som förklarar för mig att de tvingas vara Politiskt Korrekta, att de inte kan säga vad de tror på, eftersom det skulle kunna äventyra deras karriärer. De säger mig att senare, efter att de uppnått en högre grad av ekonomiskt oberoende, när deras karriärer är tryggare, då ska de tala ut, då kommer de inte att vara rädda för att berätta för folk vad de tror på, då kommer de vara redo att handla. Min åsikt är att vuxna män som saknar modet att stå upp för vad de tro på nu, när Clintonregeringen genom sin politik och sina handlingar gör distinktionen mellan gott och ont så skarp och tydlig – att dessa män aldrig kommer att ha det mod en man bör ha.
Den avsiktliga förgörelsen av Serbien, mordet på hennes medborgare av den Nya världsordningens liga, som agerar i vårt namn och använder våra väpnade styrkor som sina legosoldater när serberna inte hotat eller skadat oss på något sätt, är någonting så ondskefullt, så alarmerande, så provokativt att det är svårt för mig att förstå hur någon intelligent, insiktsfull och moraliskt ansvarsfull vuxen amerikan eller britt bara kan fortsätta med sina dagliga förehavanden som om inget händer. Detta är inte en teoretisk diskussion. Detta är väpnad aggression mot våra fränder. Detta är ett massmord på våra fränder. Denna avsiktliga utgjutelse av serbernas blod påkallar utgjutelsen av angriparnas blod. Detta avsiktliga dödande av serbiska kvinnor och barn påkallar dödandet av dem som planerat och beordrat det här kriget. Om det någonsin funnits ett rättfärdigande för störtandet av en regering, så är det detta. Om det någonsin funnits ett moraliskt tvång att handla, så är det detta.
Jag ber er att inte missförstå mig. Jag påkallar inte något blint och impulsivt handlande för handlandets egen skull, för att aktören ska känna sig tillfreds. Jag vill inte att någon ger sig ut och spränger något i luften bara för att visa sitt missnöje med Clintonregeringen. Jag påkallar nu ett medvetet och klartänkt beslut från varje amerikansk patriots sida att påbörja en färd av noggrann, planerad och samordnad handling med sikte på att förgöra Amerikas inhemska fiender och återvinna total och permanent kontroll över vårt eget land, så att den Nya världsordningens liga inte kan göra mot amerikaner vad den gjort mot serberna. Om vi gör det i Amerika, så hyser jag förtroende för att britterna kommer att ta itu med “Bambi” och hans kabinett av globalister och fjollor på ett passande sätt, att patriotiska ryssar kommer att ge Boris Jeltsin och Boris Abramovich Berezovsky och resten av den ligan sin rättmätiga belöning, och att de återstående medlemmarna av den Nya världsordningens liga och deras beredvilliga kollaboratörer kommer att spåras upp och tas itu med, oavsett var de försöker gömma sig.
Jag ska vara mer specifik: Jag uppmanar patrioter att slå sig samman med mig i National Alliance, att hjälpa mig att nå ut till andra, att fortsätta att bygga upp vår styrka tills vi kan göra vad som måste göras.
Ni förstår, jag sa för en minut sedan att det är svårt för mig att förstå hur någon intelligent och insiktsfull person kan förbli oengagerad när den amerikanska regeringen utför något så kriminellt som den avsiktliga och oprovocerade förgörelsen av en suverän nation som inte på något sätt är vår fiende. Låt mig backa ett steg från det uttalandet. Jag tror att en del av problemet är att många patrioter, trots sin intelligens, är för godtrogna. De låter sig själva hypnotiseras – eller åtminstone förvirras – av den kontrollerade nyhetsmedian, och förvirringen resulterar i moralisk förlamning och passivitet, vilket är vad som avses.
När TV-kamerorna fokuserar på någon liten albansk flicka som slutligen återförenats med sin familj efter att ha separerats och kommit bort då familjen flydde till ett flyktingläger i Makedonien för två månader sedan, kan man inte låta bli att känna sympati för flyktingarna i deras svåra situation. Man kan inte hjälpa att allt man vill se är ett slut på deras lidande och obehag. Men TV-kamerorna visar oss inte den blödande kroppen tillhörande den lilla serbiska flicka som dödats av en NATO-bomb. Och nyhetskommentatorerna berättar givetvis inte för oss att familjen till den lilla albanska flickan som kommit bort under två månader flytt från sitt hem och blivit flyktingar på grund av NATO:s bombningar. Kommentatorn antyder att det var Slobodan Milosevic snarare än Madeleine Albright som gjorde familjen till flyktingar, emedan en bra bit över 90 procent av flyktingarna blev det till följd av Albrights bombningar, inte av Milosevics etniska rensning. Nyhetsbevakningen har med andra ord vinklats för att generera sympati för albanerna och fientlighet mot serberna och för att underminera den genomsnittliga amerikanska tittarens åsikt om kriget. Denna vinkling är kalkylerad och avsiktlig.
Ett ytterligare exempel och en förutsägelse: Den så kallade “Kosovos befrielsearmé”, KLA, var den som inledde konflikten genom att försöka driva ut serberna ur provinsen, ta den ifrån Serbien och göra den till en del av Albanien. Det var på grund av KLA:s terror mot serberna som Milosevic tvingades vidtaga kraftiga åtgärder förra året mot KLA och dess albanska sympatisörer i Kosovo. Han hade sopat marken med KLA och höll på att få situationen under kontroll när Albright och övriga medlemmar av Clintonligan använde den serbiska polisens ingripande mot KLA som en ursäkt för att starta sitt krig och göra gällande att kriget fördes för att beskydda albaner från etnisk rensning av serberna. Nu förbereder sig en beväpnad KLA-gerilla, understödd av NATO-trupper, på att förflytta sig tillbaka in i Kosovo och återuppta en än mer brutal terrorkampanj mot serberna.
Den officielle NATO-talesmannen, Jamie Shea, vars hånflinande och ondskefullt snedvridna kommentarer vi fått höra under hela kriget, sade i början av den här veckan, och jag citerar: “I och med att de serbiska styrkorna ger sig av och NATO-styrkorna tar sig in i Kosovo, förväntar vi oss att Kosovos befrielsearmé… inte ska försöka dra fördel av situationen…
Närmare bestämt, vi hoppas att Kosovos befrielsearmé kommer att avstå från våld.” – slut citat – det är exakt vad NATO-talesmannen sade: han hoppas att KLA, som i stort sett är en liga av mördare och gangsters, kommer att avstå från våld och inte försöka att dra fördel av situationen.
Det står klart att en hel del serber kommer att få sina halsar avskurna under de närmaste dagarna, men ni kan sätta er sista dollar på att den kontrollerade nyhetsmedian i Förenta staterna inte kommer att visa er några hjärtslitande bilder på offren, och Madeleine Albright kommer inte att fälla några uttalanden om behovet av att skydda serberna från etnisk rensning utförd av albanerna. Under de nästföljande veckorna kommer media i själva verket att lyckas göra många av våra mer tanklösa medborgare stolta över att vi givit serberna stryk. Vi vann kriget. Vi visade dem. Serberna förlorade, och nu kommer de att få betala priset för nederlaget. Vae victis. I Amerika har vi färdats långt från den tid då vår tredje president, Thomas Jefferson, skrev, och jag citerar: “Om det finns en princip djupare rotad än någon annan i varje amerikans sinne, så är det att vi inte bör ha något att göra med erövring.”
Och dessa två stora humanister, Bill Clinton och Tony Blair, kommer att flina och posera framför TV-kamerorna medan serberna slaktas bakom kulisserna. Och ni förstår, det kommer att vara vårt fel, eftersom det kommer att ha varit vår regering som gjort det möjligt för KLA att slakta serberna. KLA-terrorister kommer att utföra våldtäkterna och knivskärningarna enbart för att vi tolererat det vidunder till regering som vi har i Washington – vi åtlydde monstret, vi tjänade det, vi fällde det inte snart nog. På grund av det är vi ansvariga.
Jag ska ge er ett till exempel, mycket närmare till hands, på det sätt som mediamogulerna bibehåller amerikaner förvirrade beträffande vad som händer i världen, och därigenom förlamar deras vilja att vidta lämpligt handlande. Jag är säker på att ni kommer ihåg mordet på en svart före detta straffånge i Jasper i Texas förra sommaren. Tre vita före detta straffångar hade supit en kväll. De gav lift åt en svart före detta straffånge som de kände. Och sedan dödade de honom genom att släpa honom bakom sin pickup. Vi har knappast haft någon större mediacirkus än den som den kontrollerade nyhetsmedian organiserade för oss i samband med det mordet. De målade upp det som ett unikt ohyggligt brott. Det var ett underbart tillfälle för dem att få de mer lättpåverkade elementen bland den vita befolkningen att känna sig skyldiga för att vara vita och att slå på trumman för federala “hatbrottslagar”.
Så snarare än att fördärva effekten av mordet i Jasper, undertryckte mediamogulerna fullständigt nyheten om ett annat mord där offret släpades efter en bil. Det här andra mordet inträffade bara två månader efter mordet i Jasper. Den första augusti förra året släpade en 26-årig svart före detta straffånge, Christopher Coleman, en 46-årig vit kvinna, Patricia Stansfield, till döds i närheten av den lilla staden Streator i Illinois. Den svarte stal en bil som tillhörde en väninna till Patricia Stansfield och släpade den vita kvinnan två mil utmed Illinois State Road 18 från Streator ut på landsbygden medan hon skrek och bad för sitt liv samtidigt som hennes kropp studsade och skrapade mot asfalten.
Jag skulle ha berättat det här för er tidigare, men mediamogulerna tystade ner nyheten om det här mordet så fullständigt att det inte ens fanns något om det på Internet. Jag var tvungen att låta en vän gräva fram detaljerna ur en liten lokaltidning, The Pantagraph, i det närbelägna Bloomington i Illinois. Mordrättegången mot den svarte har fastställts till den 12 juli, men – hallå! – räkna inte med att få se något om det i er tidning eller på er TV-ruta den kommande månaden. Precis liksom morden på serber av KLA-terroristerna inte passar in, passar inte heller det här mordet in där en vit kvinna släpades efter en bil av en svart.
Så återigen vädjar jag till varje man och kvinna med heder, varje man och kvinna med principfasthet, varje man och kvinna med en känsla av ansvar och patriotism: låt oss inte tillåta detta att fortsätta! Låt oss störta den här regeringen; låt oss ta tillbaka vår nyhets- och underhållningsmedia; låt oss föra krig mot Amerikas inhemska fiender tills vi har segrat; låt oss driva den Nya världsordningens liga ut ur vårt land. Förena er med mig och tala ut; förena er med mig och nå ut till andra patrioter; förena er med mig och låt oss bygga upp en revolution som kan rensa Amerika.
